söndag 30 september 2012

Släppa på ytan


Det här med att blogga... det är så många känslor som har väckts inom mig under den här korta tiden som jag har hållit på, både positiva och negativa! Har lärt mig lite mer om mig själv. Ibland har jag känt prestationskrav, jämfört mig med andra och blivit så frustrerad över att inte vara DÄR än. Glömt bort att vi alla har vårt egna unika uttryck, och att vägen är olika för oss alla.

Men ofta har jag fått energi, inspiration och en möjlighet att få utlopp för kreativitet. Fått kontakt med människor med samma intressen. Har bl.a upptäckt hur roligt det är att fota, ett för mig helt nytt intresse. Det här är min egna grej som jag kan få göra när jag har en liten ledig stund för mig själv.

Jag tycker så mycket om att läsa när människor skriver ärligt om hur det verkligen är, det är något som berör mig mycket. Men det är inte alltid lätt! Tror att jag ofta håller uppe fasaden av att allt är bra, även i de stunder när själen säger något annat. Ibland blir det en konflikt för mig när det gäller inredningsintresset, å ena sidan tror jag att vi alla mår bra när vi vistas i vackra, mysiga miljöer och får göra kreativa saker, och det är absolut inget ytligt! Men ibland kan strävan efter nya saker, nya projekt ta över i mitt liv och övergå i tomhet när jag inser att det inte ger mig det jag söker.

 Men nu är det som om någonting nytt är på gång i mitt liv och jag har ett stort behov av att få komma ner på djupet och inte fastna vid ytan! Har de senaste 2 åren till och från brottats med panikångest, och inte orkat gå till botten med varför det kommer, och att jag skriver det här och nu, är nog egentligen mer ett litet steg för mig att släppa lite på ytan. Har börjat förstå att kroppen vill säga mig något när det händer och det är ju faktiskt också lite spännande.

Ja, det var några tankar ikväll...balansgången mellan att vara personlig och privat känns lite svår, men jag vill i alla fall försöka vara ärlig. Min stora längtan i livet är att få vara ett stöd och hjälp för andra människor, och kanske kan det här vara ett steg på vägen.

Ta hand om dig du fina som kikar in!
Camilla 

5 kommentarer:

  1. Jättebra skrivet Camilla, och modigt<3 Kram Paula

    SvaraRadera
  2. Du är en riktig inspiratör för mig Camilla och jag är jätte glad att fått träffa dig, både i det verkliga livet och här genom bloggen Rofyllda Rum!
    Jag har bara en sak till att säga/skriva, Du är verkligen Du, Camilla och försöker inte i mina ögon vara någon annan, strongt i denna värld vi lever i!!
    Tack för att du låter mig kika in här och i din värld ;-)
    Kram /Renée

    SvaraRadera
  3. Bra och fint skrivet Camilla. Jag tror jag vet lite hur du känner det..

    Kram och ta hand om dig du med.

    Mia.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack tjejer för fina och uppmuntrande ord! De betyder mycket för mig idag! Stor kram på er

      Radera
  4. bra skrivet vännen. Vi tycker om dig som du är och för oss är du helt perfekt:) kramar i massor från Maja & Nina

    SvaraRadera